P1800
Pelle designade ikonen

Han är en av Sveriges mest kända formgivare och mannen bakom klassikern P1800. Möt Pelle Petterson, som berättar om hur P1800 kom till, sin syn på form och funktion och varför han inte kallar sig pensionär.
TEXT: MARCUS OLSSON FOTO: NICKE JOHANSSON


VOLVO P1800 KOM 1961 och var banbrytande. Volvo hade försökt lansera en sportbil tidigare, men utan framgång. Projektledare och ansvarig för att ta fram det som kom att bli P1800 var Helmer Petterson, pappa till Pelle, och mannen bakom den populära »folk­bilen« PV 444.
Uppdraget att designa sportbilen vanns av italienska Frua 1956. Året efter kom den färdiga prototypen.
Men vad ingen utanför den innersta kretsen visste då var att en nyss färdigutbildad 25-årig designer från Göteborg hade ritat det vinnande bidraget. Alla hade lämnat in sina ritningar anonymt i en intern tävling på Frua. Pelle Pettersons var bäst.
– Jag gav bilen ett ganska personligt uttryck, som skilde sig en del från de andra förslagen som kom in. Jag hade med lite influenser från både Amerika och Italien, kan man säga. Men att en liten skitpojke från Göteborg skulle ha gjort den här i konkurrens med de berömda italienska firmorna, det passade inte riktigt med imagen för bilen.
Pelle hade kommit till italienska motorstaden Turin efter studier på Pratt Institute i Brooklyn, New York.
– Det fanns ingen utbildning i Sverige till det som i dag kallas industridesigner, det var mer hemslöjd då. Jag fick hjälp av min far att studera i Amerika. Jag är nästan broilad in i detta. Pappa var en idol på många sätt. Jag fick en inblick i det här tack vare att jag ofta var med honom på jobbet.
Några månader före designtävlingen hos Frua fick Pelle veta om pappa Helmers sportbilsprojekt. I studentlägenheten på Manhattan började Pelle skissa på det som kom att bli P1800.
– Pappa var full i fasen på många sätt. Man kan väl säga att han myglade, haha. Han skrev mycket ingående till mig vad som var på gång. Han tyckte att jag skulle formge en sportbil … Man kan säga att jag tjuvstartade, säger han och fortsätter:
– Jag fick fram några bra illustrationer. Det är mycket tack vare det som jag har fått jobb genom åren, att jag kunnat presentera skisser på ett prydligt och snyggt sätt. Teckning var alltid ett favorit­ämne i skolan. Jag gillade skulptering tidigt också, att forma saker.
MEN ATT P1800 faktiskt var Pelles verk förblev hemligt. Länge. I slutet av 1990-talet började Volvo officiellt prata om Pelle Petterson som bilens designer.
– Det var aldrig någon stor sak för mig att inte nämnas som den som hade ritat bilen. Jag visste ju hur det låg till. Jag blev stolt när jag fick erkännandet. Men det var aldrig något jag själv använde som referens under åren. Att se bilen ute på gatorna har alltid känts speciellt. Nu gör jag det med ännu mer stolthet.
Efter formgivningen av P1800 har han ägnat hela sitt yrkesliv åt design. Mest känd är han förmodligen för sina båtar – både motor- och segelbåtar – men han har formgivit allt från klockor och gräsklippare till en Stena Line-färja. Klädmärket som bär hans namn designas av dottern Cecilia.
– Min designfilosofi? Form och funktion är lika viktigt. Jag har huvudsakligen arbetat med produkter som har ett tekniskt innehåll och då gäller det att ha med sig att det är saker som ska fungera, inte bara se fina ut.
För många är han lika känd seglare som han är designer. Det blev silver och brons i OS och ett VM-guld i starbåt. Dessutom har han varit med i America’s Cup två gånger.
– Jag växte upp alldeles intill hamnen i Kullavik. Havet var en självklarhet. Jag har alltid älskat båtar och segling. Det var ett fint ställe att växa upp på.
Han bor där än i dag, inte långt från barndomshemmet.
Under fotograferingen till detta reportage går Pelle flera varv runt den 1800S från 1968 som står parkerad vid Sockerbruket nedanför Älvsborgsbron i Göteborg. Många förbipasserande tittar nyfiket, vinkar till honom – och ber om autografer.
– Jag har levt många liv som formgivare. Många känner igen mig från olika sammanhang. En del vet att jag har designat P1800, men har ingen aning om att jag har formgett segelbåtarna. Det är roligt att vara med när någon upptäcker att jag ligger bakom flera saker. De blir förvånade. Men jag bara jobbar på. Jag gillar det här med form och uttryck, att skapa saker.
Han pekar mot en takbox uppe på en bil som står parkerad några meter bort.
– Den där, den har jag också designat. Ser du att det går upp som en våg, en liten böj längst bak? Känner du igen den? Det är samma slags våg som jag använde mig av när jag ritade P1800, den som går längsmed hela bilens sida och upp på dörren. Jag har alltid gillat den formen.
Han vänder sig igen. Klappar varsamt på den krämvita lacken, stryker handen över det kromade handtaget.
– Jag är lite mallig över den linjen, smidigheten och framåt­rörelsen i den. På 61:an följde listen med hela vägen upp på dörren. Jag gillar formspråket i fönsterpartiet också, som fångar upp linjen.
Innanför dörren dominerar det svarta lädret som om­sluter sätena och den breda och robusta instrumentpanelen. Tank­arna förs snarare till en amerikansk 50-talsdiner än till flärdfull italiensk formgivning.
– Inramningen, kromramarna, klockorna. Det är ljusblått och metallic. Det är inte så mycket Italien på insidan, säger Pelle.
Framifrån syns både elegansen och sportigheten, den nästan torpedliknande fronten som följde med i de senare modellerna efter Pelle Pettersons P1800 från 1961.
– Ytterformen är som den ska, ramen. ”Ansiktet”, huvudformen och plåten har en mjukhet som står sig bra. Bilen har till och med tagit sig med åren. Det var ett intressant jobb att göra då. Ju längre tiden har gått och ju mer uppmärksamhet P1800 har fått desto mer känner jag hur mycket bilen har betytt för mig.
Men han har aldrig ägt någon själv.
– Den kom ut när jag bildade familj. Det passade inte då. Jag började själv köra tidigt … långt före körkortsåldern. Det har blivit många Volvobilar för min del. Mina tre senaste bilar har kommit från Volvo.
Han är 84 år i dag. Använder inte ordet pensionär. Han har ju aldrig slutat jobba.
– Kom med här. Det här är mitt senaste verk, säger han och öppnar bagageluckan på sin Volvo S90. Han sträcker sig ner i innandömet.
– Det är en alldeles ny golfputter. Jag pysslar med en hel del fortfarande. Och mer lär komma.